Lovisa har två växtsorter som bär namnet Lovisa.
Gallicaros ’Lovisa’ (Rosa gallica x spinosissima ’Lovisa’)
Tuviris ’Lovisa’ (Iris setosa ’Lovisa’)
Buskrosen ’Lovisa’ (Rosa gallica x spinosissima ’Lovisa’)
Buskrosen har förädlats av Lauri Korpijaakko från Hämeenkyrö, tidigare ordförande för Suomen Ruususeura, som har många lyckade roskorsningar bakom sig.
I tidningen Ruusunlehti 3/2019 skrev han att en av de mest lyckade enligt honom själv är en persikofärgad gallicarosa, som är en korsning mellan den ljusgula Rosa spinosissima ’Aicha’ och den ljusrosa Rosa gallica ’Complicata’.
Den upprättväxande buskens skott och blad liknar gallicarosen, och de nya skotten har en vackert rödgrön ton. Knoppen är vackert mörkgul. Blomman är medelstor, fylld, i en nyans mellan ljusgult och persikofärg och doftar svagt. Blommans rikliga, guldgula ståndare fulländar helheten.
Blomningen är riklig och kan pågå i upp till fyra veckor. Busken är ganska stor och har ett vackert upprätt växtsätt.
När Lovisa Trädgårdsförening besökte Lauris trädgård gav han föreningen tillstånd att kalla rosen ’Lovisa’. I flera trädgårdar i Lovisa växer nu denna ros, och erfarenheten visar att den verkar vara mycket vinterhärdig åtminstone i Lovisatrakten, vilket motsvarar växtzonerna 1–2, kanske även 3.
Vid besöket fick man med sig några sticklingar från rosenbusken till Lovisa, varav några individer började växa bra. Från dessa har man i sin tur tagit nya sticklingar som också, åtminstone delvis, har rotat sig. Buskarna har blommat väl och visat god vinterhärdighet. Rosen togs även med i föreningens logotyp år 2022.
Under föreningens sommarutfärd 2025 till Salo-trakten besökte man också Hongiston Taimisto, där man fick med sig sex välväxande plantor som förhoppningsvis blommar vackert i medlemmarnas trädgårdar denna sommar. Förhoppningen är att Hongiston Taimisto ska lyckas odla den här rosen till försäljning.
Tuviris ’Lovisa’ (Iris setosa ’Lovisa’)
I en Lovisaträdgård iakttogs i början av 2010-talet en ovanlig iris, vars bakgrund och exakta ursprung var okända. Den växte i torr grusjord, trots att strandiris vanligtvis trivs i näringsrik, frisk jord och till och med på fuktiga platser. Blommans grundfärg är mellanblå, men samma planta kan också producera nästan vita blommor.
Saken utreddes med Pirkko Kahila, som är känd bland annat som ros- och irisförädlare samt för sina många trädgårdsböcker. Hon berättade att strandiris är en gammal perenn, som till sina egenskaper kan jämföras med sibirisk iris.
Det finns flera stammar av strandiris i odling, vars blomfärger varierar från violett till mer blåaktiga nyanser. På vissa plantor kan det finnas en större gulvit fläck än på andra, och så vidare. Dessa färgvariationer har i allmänhet inte haft några sortnamn.
Pirkko Kahila gav denna färgvariant ett passande namn efter fyndplatsen: ’Lovisa’. Växten förekommer sporadiskt i några trädgårdar i Lovisa, där den har odlats från frösådda plantor.
